Under hela historien om alkoholhaltiga drycker, hittar man ingen mer legendarisk än absint.
De flesta folk har antagligen en basal medvetenhet om att absint finns, men de flesta av dem vet blott några sanna fakta om alkohol alternativt alkohol samt blott en bråkdel av dem har haft chans att ha ett bägare av denna mystiska dryck före sig på bordet.
Därför vill jag med detta lilla inlägget presentera för eder läsare en del information om denna legendariska spritdryck och se tillbaka på dess lysande förflutna.
Det var i Couvet, Schweiz på 1790-talet som en så kallad allfungerande tonic som kallades absint först gjordes.
Mycket berusande och smaksatt med anis, sägs absint har varit uppfinningen av Pierre Ordinaire, en läkare från Frankrike.
Men lokalbefolkningen i byn kommer ihåg att flertal år innan Dr Ordinaire kom till platsen, var systrarna Henriod berömda för att ha fabricera en medicinsk tonic som bar en enorm likhet med absint.
Likväl var det Ordinaire, ej Henriod systrar, som avyttrade formeln för absint tonicen till Dubied-Pernod familjen, som efter etablerade den första kommersiella verksamheten i Couvet, ett absint destilleri.
Under de årtionden som följde började absint att gå miste sin image som en läkemedelstonic samt blev mer bekant för sina psykologiska effekter – stimulerande visioner, fantasier samt för att ge inspiration till konstnärer.
Således legenden om den gröna fen kom på plats.
Ett realitet är att hon inspirerade så stora konstnärer och författare som Degas, Erfaren Gogh, Picasso, Hemingway, Oscar Wilde samt Mary Shelley att skapa målningar samt böcker som har blivit tidlös i världens konst och litteratur.
När artonhundratalet gick mot sitt slut växte en lobby mot alkohol i allmänhet samt mot absinthe speciellt.
Så kallade vetenskapliga experiment gjordes för att förment belägga att malörtens olja, en av de många ingredienserna i absint, var farlig samt giftig, , även om endast en liten mängd malört fanns i en absint butelj.
En annan evenemang som skedde i början av nittonhundratalet hjälpte till att försegla ödet för den gröna fen.
En schweizisk man, Jean Lanfray, fick ett raserianfall samt mördade hela sin familj.
Ehuru gubben hade en lång historia utav att vara gravt alkoholiserad och missbrukare skylldes morden på hans absintintag.
År 1912 gjordes absint olalgligt i flera europeiska länder och USA.
Frankrike följde efter år 1915.
Antagligen för att det var förbjuden frukt, har flera av de falska rykten samt historier om farorna med absint fortsatt att leva vidare än nu, fastän inne vetenskap har visat att malört ej är mer skadligt alternativt framkallar dårskap än någon annan naturlig beståndsdel som pepparmynta olja alternativt vaniljextrakt.
Nu, i begynnelsen av 2000-talet, tas förbuden så sakteliga dän.
I de flesta europeiska länder är absint totalt lagligt åter.
I USA (givetvis) är det fortfarande lagar mot att alstra samt sälja den, även om olika affärsverksamhet innehar hittat på potential att kringgå dessa förbud.
Att dricka absint är inte längre ett brott.
För en amerikan, innebära det att det är OK att inmundiga absint, så länge du inhandlar det från en juridisk, icke-amerikanska källa som man kan hitta Webben.
