Trots att mossor och lavar är snarlika varandra till utseendet så finns det mycket som skiljer dem åt. Trots att bägge grupperna till exempel saknar rötter har de olika sätt att komma runt det problemet.
Mossa är en oftast grön växtgrupp som har funnits på jorden i ungefär 450 miljoner år. De har inget rotsystem men har istället små rottrådar som förbinder växten med underlaget. De har även en kort stam samt bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket fukt och gärna är skuggigt. De kan gro på stenar och jord, men även andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer och asfalt.
Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom evigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och behåller fukten. Det innebär att mossa är en ovälkommen gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den utbredda isen har sönder takpannorna. Det bästa sättet att få bort mossa från takpannorna är manuell borttagning.
Mossa gillar att gro i näringsfattig samt sur jord som gärna har dålig dränering. Då tar mossan över eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk samt dränerar sin trädgård kan gräset få det fördelaktigt och konkurrerar således ut mossan.
Man kan även använda sig av järnsulfat, som i affären har namn som mossa gti och så vidare, för att raskt ta bort mossa. Man måste dock vara observant på att det är ett bekämpningsmedel och det ska användas med största försiktighet. Man ska inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att ta undan mossa där eftersom dessa medel kan missfärga pannorna.
Somliga platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man bör inte bara hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan garanterat åter. Stundvis kan mossa vara oerhört fint i trädgårdar och ge en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det därefter blir blött igen kommer växten åter spira och fortplanta sig.
Lavar däremot är inte en ensam växt utan en symbios mellan en alg eller cyanobakterie och en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i uppemot samtliga fall är det svampen som skänker den dess utseende. Svampen skyddar mot uttorkning och bildar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för uppgift att skapa energi genom fotosyntes.
Lavar trivs som bäst där det är ljust samt torrt. De är oftast grå till färgen och kan klara sig oerhört långa perioder helt utan vatten eftersom de då går i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring från nederbörd. En del lavar växer på sten och kan utsöndra ämnen som sakta bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.
Det finns också lavar som växer på träd och ges sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket medför att dessa lavsorter tar oerhört lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav och islandslav. Det finns en lång tradition att använda lav i exempelvis mat eller att färga garn med hjälp av det för att erhålla naturfärger. Vill veta mer Klicka Här
Som man kan märka av så är påväxt samt lavar egentligen inte speciellt lika varandra, trots att de i en del fall kan te sig så! Vill man avlägsna dom så är det smidigt och varar längst med hjälp av Fulstopp.