Lavar är symbiotiska föreningar mellan en svamp – vanligtvis en sporsäcksvamp – och en alg, alternativt i en del fall en cyanobakterie (även kallad blågrön alg). Svampens åtagande är att bistå med struktur, skydd och att suga upp vatten. Algen eller cyanobakterien bidrar med hjälp av sin fotosyntes och därmed med energi.
Det är i huvudsak svampen som utgör laven och bestämmer hur den växer och ser ut. Laven består av överbark samt underbark vilket i stort endast är svampvävnad. Däremellan finns dels alglager och dels porös vävnad som kallas märg och som utgörs av svamphyfer. Från underbarken utgår utskott som tillåter laven att fästa vid underlaget.
Lavar finns överallt på jorden, från öken till kalfjäll men trivs bäst i torra och ljusa miljöer (även om det finns arter som lever strax under vattenytan). Den generella färgen är gråaktig med stor variation. De förökar sig både sexuellt samt asexuellt. Flera lavar gillar att expandera på exempelvis sten. Dessa lavar utsöndrar ämnen som sakta bryter ner stenen och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Vill man undgå att lavar fördärvar samt förfular takpannor kan man förebygga med Tvärstopp alternativt avdöda pågående angrepp med Fulstopp.
Svampen som bygger upp stomme för laven utgörs i majoriteten lavar av sporsäcksvampar. Gruppen sporsäcksvamp är oerhört stor och utgör närmare en tredjedel av samtliga svampar. Sporsäcksvampar bildar sporer i så kallade sporsäckar vilka de sedan utsöndrar så att de kan föröka sig. Diverse typer av mögel, så som borstmögel och penselmögel. Alla sporsäckssvampar är dock inte negativa, t.e.x. jästsvampen är ju oerhört uppskattad!
Eftersom lavar stundvis liknar olika mossor kan det stundvis vara komplicerat att särskilja de tu. Ifall man misstänker att det växer mossa till följd av väta i ens trädgård eller annat så ska man fundera lite till innan man plockar fram mossa gti eller annan mossbekämpning. Man kan vårda gräsmattan för en struntsumma med Fulstopp så elimineras både mossa, lavar, antraknos och samtliga gräsmattans svampsjukdommar samt virus.
En del egenskaper är typiska för lavar men inte för mossor. Lavar har inte stjälk, blad samt rot. De kan bestå fullständigt utan vatten och torkar då ihop och hamnar i dvala. Mossor däremot är vanligtvis gröna till färgen, har både oftast stam och blad samt äger rottrådar (även om de saknar faktisk rot). De växer dessutom helst där det är fuktigt. Det är alltså troligare att det rör sig om mossväxt, alternativt mögel, i en fuktig källare än om lavar!
Lavar är generellt sett känsliga för luftföroreningar, dock i väldigt skiftande grad. Anledningen till varför luftföroreningar är så hotfulla för lavar är därför att de saknar rotsystem och tvingas ta all sin näring från den direkta omgivningen, vilken inkluderar luften. Föroreningar orsakar skador på lavens algdel. Detta leder i vissa fall till att algen använder mer av produkten från fotosyntesen för att reparera sig själv istället för att ge den till svampdelen. Denna snedfördelning i energigivande och -tagande medför ofta lavens död. Fulstopp
Då mögel och mossa gärna ses som skadeväxter har lavar många användningsområden. Ett flertal lavar producerar ämnen som funkar som enklare antibiotikum alternativt ämnen som kan användas åt färgning av bland annat garn (växtfärgning). Beroende på vilken lav erhåller man annorlunda färger – rött, orange, brun… listan kan göras lång. Inte nog med det så har lavar i synnerhet i svåra tider ätits. Lavar består av hög mängd kolhydrater (upp mot 90%) och en del protein. På Island används islandslav i sallader även idag, men man kan också använda laven i brödbakning.
Lavar kan alltså vara oerhört nyttigt!
