Mossor och lavar är stundvis oerhört lika varandra till utseendet – det finns underarter av båda som är snarlika varandra både till färg samt form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt olika växter, som kan behärska annorlunda förhållande och som är känsliga för olika saker.
Lavar är faktiskt inte en växt per se utan en korsning mellan en svamp och en alg eller cyanobakterie. Svampen utgör stomme samt beskydd åt laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och annan nederbörd. Vid långvarig torka skyddar den också algen från att torka ut. Algen i sin tur bidrar med att skapa energi med hjälp från fotosyntes.
Det finns omkring tvåtusen olika sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, trots att det finns en uppsjö varianter med alla möjliga nyanser, exempelvis klargul eller brinnande orange. De flesta lavar vill växa i miljöer som är torra och ljusa. Det finns dock undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan! Mer information här
Lavar växer gärna på stenar och träd. De arter som trivs på sten avger ämnen som långsamt bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stam, rotsystem och blad. De byggs upp av svampen som bildar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Stundtals är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.
De vanligaste lavarna är renlav samt islandslav. Lavar kan nyttjas inom flera områden. Det finns traditioner kring att ha islandslav i sallader, och man har under historien använt lav i brödbak. En del lavar kan man med markant fördel nyttja för att växtfärga garn och då erhålla mustiga, vackra naturfärger. Det finns alltså mycket man kan åstadkomma med lavar, om man endast vet vilken sort det är man har, och vad man ska göra.
Mossor är växter som oftast är gröna till färgen och som helst växer på platser med skugga och fukt. De växer framförallt på marken, men även på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt och eternit. Det medför att mossa då och då tycker om att växa på hustak.
Mossa har inget rotsystem med har istället korta rottrådar som förankrar växten tillsammans med underlaget. Dessa mosstrådar saknar möjlighet att ta upp vatten samt näring. Istället sker upptag genom de bladliknande utskotten, via porer som hela tiden står öppna.
När mossa växer på takpannor växer de vanligen in mellan takpannorna och då vintern och kylan kommer leder det till att vattnet i mossan fryser och expanderar vilket medför att takpannorna går itu. Det är därför betydelsefullt att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat expandera på taket, utan man tvingas eliminera det manuellt, inte bruka bekämpningsmedel eftersom dessa kan missfärga takpannorna.
Mossa är då och då även ett problem i gräsmattan. Mestadels beror mossans fördel på att det är dålig dränering, dåligt gödslat och/eller för surt i gräsmattan för att gräset ska trivas. Det bästa är då att fixa de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti och järnsulfat. På en del platser kan mossa vara mycket vacker eftersom det vanligen bidrar till en lummig grönska.
Det är således inte endast dåligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både vackra och kan vara oerhört användbara! Vill man ha undan dom är det lättast med Fulstopp – även i gräsmattan.
